Jag måste erkänna att det är ganska skönt att vara bara jag och Damian hemma igen. Visst har vi haft en jobbig vecka hittils och att Daniel har varit hemma har betytt allt eftersom jag också blev dålig tillslut. Men nu är Naomi på dagis, Daniel på jobb och det är bara jag och lillgrabben hemma. Damian kryper runt och utforskar utan att ha sin stora syster hack i häl hela tiden, vilket han njuter av men slutar ofta med syskonbråk ändå. Jag har varit och handlat efter dagis så nu är kylen påfylld vilket också känns bra. Även om vi varit samlade hela familjen så är det skönt med rutiner, när Damian tänkte att han vill sova tänkte jag bädda ner honom i vagnen och ta en powerwalk runt området, det kommer göra mig riktigt gott.
Jag har så mycket roligt på gång och för en gång skull ser framtiden ljus ut, visst den har alltid sett ljus ut men jag tror jag vet vad som väntar mig mot hösten och det känns bra! Sedan är jag väldigt spänd på hur det går för Paula och Hugo idag då de ska kolla kön på bebbson. Jag är verkligen med Paula i hennes graviditet, jag stöttade henne efter hennes missfall eftersom jag satt i samma situation några månader innan. När andra missfallet kom så visste jag inte längre hur jag skulle kunna säga till henne det kommer bli bra så när hon sedan plussade några veckor senare och lillen i magen har växt till sig och förbi missfal´s veckorna kan jag inte annat än vara lycklig för hennes skull. Vi bollar mycket tankar med varandra och vi har växt tillsammans och hon har blivit en riktigt bra vän till mig.
Fina vän
