I Söndags körde min mamma in min mormor till sjukhuset som ramlat och det visade sig att hon fått en hjärnblödning. Läget var stabilt och hon blev inlagd för ett genomföra olika kontroller och behandlingar, på måndag eftermiddag ringer sjuksystrarna till min mamma och ber henne komma direkt för det ser kritiskt ut.
I över ett dygn satt min syster och mamma med mormor och höll henne handen medans hon fick epilepsi liknande krampanfall och låg med syrgas mask. Vi alla var inställda på att vi skulle förlora henne och jag var själv med Naomi så det fanns ingen chans att åka dit för mig. Natten gick och dagen efter så var mamma där igen och det hade stabiliserat sig lite men hon pratade inte utan bara tittade på mamma.
Igår fick jag äntligen åka dit och jag hade med mig Naomi och Daniel och när vi kom in i rummet blev hon så glad att hon nästan började gråta, hon ligger nu utan syrgas mask och mår mycket bättre! Hon hade Naomi på magen länge och gav ifrån sig några ljud men när hon såg Daniel kollade hon bara och förstod inte vem det var försänn efter kanske 15 min så skrattade hon åt honom och sluddrade fram något ” du är pen” och då förstod vi att hon menade att hon tyckte det var fint att han rakat sig!
Sötaste älskade mormor vi alla trodde vi hade förlorat dig! Hon kommer förmodligen aldrig kunna bo hemma igen och vi får se hur det blir med talet men som säger att de som utsätts för stroke eller hjärnblödning inte vet att dom inte kan prata utan dom tror att dom pratar och att vi förstår, så det är skönt.
Jag ska åka dit idag igen och hälsa på med Naomi hon blev verkligen glad av att se Naomi och hon klappade på hennes hår och kramade och kramade henne!
En gammal bil på mormor och Naomi
