När ska man få sova igen ? Det är den ständiga frågan man ställer sig som smårbarnsförälder. Med ett barn fick man okey sömn ändå när man tänker efter. När Damian sedan kom så fick man absolut vakna flera flera gånger per natt och amma men det var man inställd på. Då sov Naomi oförskämt bra men nu när han är 5 månader och har börjat sova nästan hela nätter då har det hänt något med Naomi! Jag vet inte om det är natt skräck eller vad som händer ?
Hon vägrar vara i sitt rum , det går inte ens att säga att nu ska vi sova och gå in dit utan att hon verkligen bryter ihop. Och då menar jag inte små tårar för det brukar jag hantera men det här är gråt , skrik och hämta andan ledsen! Jag kan ju inte trycka in henne i rummet och i sängen mot hennes vilja heller ?
Igår kväll hade hon somnat på soffan som vanligt och Daniel hade burit över henne i sin säng när jag kom hem från träningen, YES tänkte jag nu kan hon äntligen sova en hel natt där inne. Missförstå mig inte det är super mysigt att samsova men nu börjar det inte bli mysigt längre när man blir väckt hela tiden.
Men självklart vaknade hon och kom över till oss innan 12 och sedan var hon vaken hur länge som helst, vred och vände på sig , pratade , ville ha vatten och gud vet vad! Jag hade nästan gråten i halsen när jag bad henne lägga sig ner på kudden nu och blunda för vi alla måste sova på natten. Vid 4 tror jag hon somnade men då vaknade självklart Damian och ville ha mat så vid halv 5 eller nått så somnade jag in hårt !
Livet som två barns mamma börjar visa sig på riktigt, alltså hur lite man verkligen sover med mer än ett barn !
Läste precis Paulas blogg om att dra gränser och det skulle va så intressant att läsa om hur ni gör där hemma och ser på uppfostran? Om det är ”jobbigare” att ”ta strider” eller vad man ska säga eftersom ni nu har en till liten plutt som behöver uppmärksamhet.
Tack för en toppenbra blogg med mycket inspiration!