God morgon.
Jag hann aldrig blogga igår då vi var halvt barnfria och verkligen njöt av tiden med Damian själva, vilket vi inte hunnit göra så mycket. Naomi sov hos mormor och samtidigt som det var super skönt så sköljdes en stor våg med dåligt samvete över mig och jag grät mest hela kvällen.
Det är sjukt svårt att från ena dagen till den andra ändra på våra rutiner vi haft, hon har lixom vart mitt allt och jag hennes och nu helt plötsligt så ska vi dela på det och inte bara det jag hinner knappt ta hand om henne. Det är mestadels Daniel som tar henne nu och jag tar Damian eftersom han behöver min mjölk och min närhet som mest nu i början. Och det är något som jag saknar också , att bara få ta hand om henne.
Jag vet att det är sjukt vanligt att känna såhär men jag kan ändå inte sudda bort känslorna som kommer upp och ångesten att jag går miste om henne på något sätt, usch nu gråter jag igen när jag skriver detta! Jag ska se till att få någon att prata med och reda ut mina känslor lite, jag hade ju en lätt förlossnings depp med Naomi och jag känner att vissa känslor blommar upp igen.
Jag älskar mina barn över allt annat så missförstå mig inte, det är bara denna tiden i början som är sjukt jobbig och hur jag egentligen ska fördela det. Som tur är har jag min underbara man som verkligen stöttar mig, har erbjudit sig att vara hemma extra länge från jobbet och ta ut pappa ledighet tills jag känner att jag är stark nog.
Vi kommer åka och hämta Naomi senare för vi får lite besök vid 12 tiden men usch vad jag längtar efter min lilla tjeje, ska pussa sönder henne !
❤️