Igår tog Naomi det stora steget och klippte sina nappar. Vi har pratat om att hon ska sluta ett bra tag och igår så tog hon initiativet själv och ville klippa dom. Vi pratade om att hon skulle lägga dom i en rosa kartong och begrava dom så fågel bebisarna kunde få dom sen. Till en början gick det jätte bra, hon ringde till sin morfar och var jätte stolt att napparna nu var borta och att hon blivit en stor tjej. Det kanske gick några timmar sedan så bröt saknaden ut. Jag fick så ont i hjärtat när hon sa att hon inte alls längre ville bli en stor tjej och jag såg verkligen hur hon led. I en timme grät hon och jag satt och klappade, fanns för henne och tröstade henne.
Vi åkte sedan iväg under dagen och hon tänkte inte alls på nappen. Lekte fint med sina vänner och hade roligt hela dagen Mot kvällen började hon tänka på nappen igen och det blev ett gråt kalas på kanske 1 timme innan hon smet in i Damians rum och tog en nappa av han när vi vände ryggen till, hon somnade på en minut och då tog jag ut nappen ur hennes mun. Hon sov hela natten utan och frågade inte alls på morgonen efter nappen. Vi får se hur kvällen och eftermiddagen går idag men förhoppningsvis så tar det kanske en vecka innan hon har avvänt sig helt.
Vi slutade med napp för en vecka sedan. Vår dotter är 3 år och älskade sina nappar. Gärna en i munnen och en i handen, eller två i handen.
Vi hade sagt till henne ett tag att när Liseberg öppnar då ska kaninerna få napparna. Hon var sedan hos tandläkaren och tandläkaren sa att det är bra om hon slutar med napp. Jag bestämde mig där o då att näää nu blir det ingen napp. Jag gav henne ingen napp, gråtkalas i 10 min. Sen tog det 1,5 tim för henne att somna första dagen.Andra dagen gick hon till sin pappa o frågade efter napp, men fick ingen. grptkalas. Sen på kvällen tog det 50 min för henne att somna. Sen har det gått fortare att somna. Hon har frågat varje dag efter nappen men inte gråtit. Igår frågade hon inget alls o somnade på mindre än 5 min.
Så de vänjer sig! Lycka till