Damian har ju varit lite krasslig senaste dagarna och nu har det blivit bättre men innan helgen var det väll som värst om man säger så. Han har mycket hosta och det är slem, när han var mindre hade han RS vilket har gett honom super starka lungor så att hosta upp slemmet är inga problem.
När jag satt och matade honom med äggröra som han verkligen älskar med en klick smör i så blir han helt plötslig tyst. Damian är en mästare på att hamstra mat i munnen och sedan sväljer han allt på samma gång, ibland så hostar han till och får upp det och sväljer om.
Denna gång satt han bara tyst och stirrade ner i bordet och det var då jag fattade att han hade satt i halsen. Jag har alltid föreställt mig själv en situation när något av mina barn ska sätta i halsen, vad jag ska göra och hur snabbt det skulle gå. Jag kan säga att dom få sekundrarna som detta hände på kändes som flera minuter och man hinner tänka hur mycket som helst.
Jag drar upp han ur barnstolen, ställer ett ben på en stol och lutar han över mitt knä och drämer till honom hårt i ryggen tre gånger. Hela hans bröstkorg är uppsväld precis som han har tagit ett djupt andetag och sedan inte andats ut. Jag bankar 3 gånger och under dom slagen som gick på någon sekund hinner jag tänka
”Okey oooomm det inte åker ut nu eller att jag inte får ut det så måste jag springa in till grannen, ambulansen måste tillkallas och jag får fortsätta dunka i ryggen ”
Jag hinner även tänka att det inte alls kommer ut och att han ska dö, alltså den värsta tanken man kan föreställa sig som förälder.
På någon sekund åker detta igenom mitt huvud och efter tredje slaget så spyr han ut en stor klump med äggröra och slem och jag tar upp honom direkt och kramar honom. Massa snor och slem kommer även ut och jag tar honom till toaletten och torkar rent samtidigt som hela min kropp skakar. Naomi sitter i soffan och tittar på barn tv och har inte märkt någonting.
Nu var det tur att det bara var ägg röra som satt i halsen och inget annat. Jag är stolt över mig själv som tog situationen så lugnt ändå även om massa hemska tankar flög förbi samtidigt. Att ha gjort detta en gång för så man nog får ett större självförtroende att göra det nästa gång.
Som tur mår han bra och lekte bara någon minut efter och verkade inte alls vara påverkad av det som hände, själv satt jag i soffan och bara väntade på att Daniel skulle komma hem haha
Vilken mardröm det där med när barnen sätter i halsen. Men du skötte det galant!
Ush det är så läskigt att bara läsa! Du var ju hur duktig som helst!!
När min son var i samma ålder satte han en bananbit i halsen när vi var i affären, upp ur vagnen snabbt som satan och dunka i ryggen, det gick som tur var också bra. En person av alla som gick förbi stannade och frågade hur det gick.
Men som du skriver, nu vet man vilka superkrafter man får när ens barn är i fara!