Vår dotter har de senaste dagarna varit lite av en djävul om man får säga så, inget är bra och det gnälls och skriks hela tiden. Om det inte är något som fastnat under hennes fot så är det något som gör ont i fingret och gnäll gnäll gnäll är det ända som gäller. Vi har kommit till den punkten då vi inte vet om vi ska säga till på skarpen eller bara låta henne gnälla vidare men ibland rinner ju tålamodet över och jag har nog skrikit till fler gånger än vad jag gjort under hela hennes levnadstid senaste dagarna.
Jag vet att hon troligtvis är påväg in i en utvecklingsfas och jag är glad att den kommer nu så hon har lugnat sig lite innan bebisen kommer , förhoppningsvis.
Men men såhär är det och det kommer komma hundra sånna här tillfällen under hela hennes uppväxt så det är bara att titta och lära sig hur man ska handskas med det, jag saknar iallafall min snälla söta Naomi som aldrig gnällde haha.
