God kväll.
Om ett tag kommer min syster hit som har vart ute och seglat 2 veckor och fikar, ska bli roligt och catch up lite! Naomi sover sen en stund tillbaka och jag tar det bara lugnt. Tror minsann hinnessvepningen gjorde susen för jag har små värkar hela tiden och är ganska öm i nedre delen av magen. Antingen är det ett tecken på att förlossningen är på G eller så är jag bara öm för att hon vart uppe och bråkat i min livmoder , hoppas på det första!
Det är konstigt egentligen hur man kan längta så mycket till något som man vet, om man är omföderska gör så jävla ont! Jag menar jag hade ju en nära döden upplevelse när jag födde Naomi och nu sitter jag och längtar och gör allt för att få uppleva samma sak igen snarast möjligt. Men det är så vi kvinnor fungerar och våra kroppar, riktiga krigare är vad vi är och vi vet ju vad vi får ut av det.
När jag nattade Naomi så ville hon hålla min hand så jag låg bara och tittade på henne medans hon slumrade in och hennes hand små ryckte tillsammans med att kroppen slappnade av. Jag fick ett sånt lyckorus och kände hur lycklig jag är att jag har henne, världens bästa unge!
Vi tog en promenad till Ica på eftermiddagen och handlade lite och Naomi fick en festis, det var mysigt….
