Michaela. Tvåbarnsmamma & fästmö. Kommunikatör & Digital strateg student. Matlagning. Träning. Livet

Hej Michaela!

Jag har följt dig på instagram en stund men tittade in på din blogg för första gången idag, och när jag tittade runt bland dina bilder på din underbart fina familj så slog det mig att du kanske har nått tips eller råd på en sak som jag funderat ett tag på….

Jag är svensk och min kille är från Eritrea. Vi har inga barn ännu men om några år vill vi gifta oss och bilda familj. Vi ser båda mycket fram emot det och vi blir alltid så pirriga när vi pratar om det (vilket vi gör väldigt ofta) 🙂

En gång när vi hade ett av våra vanliga prat om att skaffa barn frågade min kille mig ifall jag var beredd på att stå upp och försvara våra barn och deras hudfärg inför bl.a. andra mammor på dagis eller främlingar på gatan som har rasistiska åsikter. Vi pratade igenom det men jag har ändå inte riktigt kunnat släppa den tanken. Det är något som gör mig otroligt ledsen och tanken kan hålla mig vaken om nätterna och jag ligger och grubblar på hur jag ska tackla det den dagen det eventuellt händer.

Därför undrar jag om du någonsin varit med om att du behövt försvara dina barn eller din fästmans hudfärg? Och i så fall hur tacklade du det?

Jag hoppas för allt i världen att du inte behövt vara med om det och jag hoppas hoppas hoppas att om ett par år har vårt samhälle hunnit en bit längre och människor börjat inse att man inte behöver vara vit, blond och blåögd för att vara svensk. Men med sverigedemokraternas framväxt och berättelser jag hört från andra som blivit påhoppad av främlingar, oroar det mig. Det gör så ont i mig bara tanken av att jag förmodligen en dag kommer att behöva sätta mig ner tillsammans med min man och förklara för våra barn att det tyvärr finns individer i vårt samhälle som av någon anledning har en negativ inställning till deras eller deras pappas hudfärg och förklara vad rasism betyder.

Jag vet att detta inte är ett ämne som du brukar skriva om på bloggen och det är inte meningen att dra ner den härliga stämningen här, men jag tycker ändå att det är ett sådant viktigt ämne och jag vill vara beredd så att man förhoppningsvis den dagen kan sätta de människorna på plats och förhoppningsvis ge dem en tankeställare.

Jag kommer att fortsätta följa dig och se massa fina bilder på er och få en inblick i hur min framtid kan komma att se ut. Keep up the good work med att jonglera två skruttisar, förhållande, träning och jobb – du verkar bara en supermum och bry dig inte om folk som säger annat! Önskar dig och dina tre guldklimpar all lycka!

Kram,
Rebecca