Min Naomi.

Jag är så otroligt stolt över Naomi och hur hon tar dessa nya rutiner som helt plötsligt kommit utan att hon faktiskt inte vetat om något. Jag menar vi har ju ändå kunnat förbereda oss men barn kan ju inte det på samma sätt. Idag när Daniel lämnade henne på dagis så sprang hon bara in och vinkade glatt hej då, jag var lite orolig för första lämningen men det gick super bra.

När hon kom hem idag så frågade hon om hon fick gå till dagis igen men jag förklarade då att imorgon får hon gå igen och det gjorde mig så glad. Inte för att jag vill bli av med henne men det glädjer mig att hon njuter av sin vardag där och trivs samtidigt som jag har tid att lära känna och ge Damian trygghet med bara mamma.

Visst har det varit mycket bråk och skrik senaste dagarna men nu börjar verkligen vardagen och jag och Daniel kommer få känna på nu hur det är att ha två barn, på riktigt. Han kommer vara hemma till slutet av månaden och det känns jätte skönt att vi kan ge varandra den tiden.

Nu hoppas vi bara Naomi ska börja sova igenom nätterna utan att vakna upp och skrika efter pappa så vi alla får en hel natt sömn men tror hon vänjer sig innan månades slut, mammas stora tjej.

Jag älskar dig så jag spricker!