Det var dags för skiftbyte för barnmorskorna så vi fick en ny kvinna som hette Carina , kommer ihåg hennes namn så väl eftersom min mamma också heter Carina. Det jobbiga var här att hon började fråga om allt som hade hänt under dagen , vad jag kände osv osv. Det var ju så skönt att min barnmorska innan inte behövde fråga eftersom hon var med från ruta ett.
Vi kom fram till att jag skulle försöka vila lite efter jag kissat och hon mätt hur öppen jag var, tror jag låg på 6 cm här och jag försökte vila lite mellan värkarna som var sjukt svårt. Kunde äntligen ta upp telefonen och se alla 234354 missade sms och samtal men la ner den lika snabbt.
Efter någon timme så började jag känna av smärtan betydligt mer igen och jag undrade om det skulle vara så här när jag tagit epiduralen men det ända hon sa var att det är trycket du känner men jag försökte förklara för henne att det var det inte alls. ckg:n visade ju värkarnas kraft och dom låg på 50-60 hela tiden utan att gå ner. Bad henne då sänka droppen dom satt i mig för att få igång min förlossning och det gjorde hon men det blev inte bättre för det.
Jag kunde vila minst 2-3 min tills mina värkar kom och tillslut så kunde jag inte ens stå, gå eller sitta. Det värsta var att försöka gå på toaletten , fyfan! Dom tjatade om det jätte mycket för det är viktigt att man inte går och samlar på sig massa urin. Även den här delen av förlossningen var ganska så suddig , jag tog mig igenom värkarna tillsammans med Daniel som var bästa stödet och försökte få i mig lite nyponsoppa för att hämta lite energi tills det var dags för ännu ett skiftbyte.
När man gått igenom tre skiftbyten så märker man att förlossningen börjar dra ut på tiden och man undrar när fan ska ungen komma ut egentligen. Jag var sjukt otålig och började bli en aning irriterad när Lotta vår tredje barnmorska började fråga alla frågor jag fått svara på under dagen och bad då Daniel svara , kommer ihåg att jag sa nått i formen att ingen förstår mig ni fattar inte haha som att det var första gången hon förlöste en kvinna.
Lotta var riktigt bra , Hon pratade inte med mig för mycket om vad hon gjorde utan lät mig ligga och andas igenom mina värkar medans hon smyghöjde droppet utan att säga det till mig som jag i efterhand tyckte var skit bra för om hon sa till mig hade jag bett henne sänka det garanterat.
Värkarna kom närmre och närmre och det låg inte mer än sekunders vila mellan dom och jag förstod att något inte stod rätt till och Lotta började inse det också så hon larmade narkosläkaren som var hur seg som helst. Efter ett tag kommer en ny narkosläkare och en läkarstudent på det också och presenterar sig , dom konstaterade att min epidural inte funkade som den ska.
Då var min ända tanke döda mig här och nu…..
