Äntligen hemma efter en lång arbetsdag, Jag är så ovan att jobba och är glad att det är 12 dagar kvar till nästa gång haha. Kroppen ställer verkligen om sig snabbt, tänkt att jag jobbade på samma jobb när jag var höggravid! Gick runt hela dagarna och visst var man trött men hade lixom inte ont i kroppen som jag har nu. Äsch det kommer väll tillbaka antar jag, som sagt det är bra med en mjukstart än att kasta sig in på heltid efter ett år direkt.
Måste bara berätta sjukaste som hände idag, fick ett sånt jag kunde ha dött moment idag när jag var påväg in i fältöversten. Dom som inte vet så är det mesta stora gammla byggnader på Östermalm och de flesta taken är byggda så dom lutar. Överallt finns det nästan risk för ras skyltar men man tänker ju inte på det. Men jag går iallafall vid karlaplan och hör 1 meter bakom mig ett stort slag i backen vänder mig om och i samma sekund ser jag hur ett fet isblock ramlar i backen och där står jag i chock. Folk omkring mig kollar upp en sekund men går sedan tillbaka till det vanliga , så typiskt svenskt! Om det hade hänt i Barca när jag bodde där ( inte för att det finns isflak på taken men ändå) så hade folk kommit fram och frågat om det gick bra man hade hört en och annan joder haha
Men det jag mest tänkte på, det som kom upp i min hjärna direkt vad Naomi. Sjukt det är att nu när det händer något som känns hotfullt så tänker jag ju inte på mig själv typ va ont det skulle göra om det hände utan jag tänker, Tänk om jag dör vem ska ta hand om Naomi. Hon är i min hjärna hela tiden och det finns inget starkare än min dotter. Älskar henne så mycket. SÅ jag är glad att jag gick i lite raskare takt och inte fick det där isflaket över mig, för bara gud vet vad som kunde hända mig då.
Men gud va hemskt! Tur att inget hände dig finaste!