Igår när vi var hos min mormor så slog mig tanken att jag har lekt där när jag var i samma ålder som Naomi. Jag och min syster älskade att komma dit för mormor hade alltid bakat bröd eller bullar eller så hade hon tom förberett så vi kunde hjälpa till och fick små söta sjalar knytna i våra hår. Min ”plast”morfar om man får säga det på det viset var också en stor glädje att få träffa när vi kom dit, han var lite yngre än min mormor och busade alltid med oss så vi kiknade av skratt, olyckligtvis gick han bort för nästan 10 år sedan av lung cancer som drabbade honom på tok för tidigt…
Men det som jag aldrig glömmer och det som var det Absolut absolut bästaste att få komma till mormor var att när hon öppnade dörren så sprang vi raka vägen in till vardagsrummet och där hade hon en vit skål med lång fot där det alltid låg godis och jag kommer ihåg lyckan när man hittade en dumle eller en polkagris karamell att smaska på.
Än idag står skålen där, på samma plats i vardagsrummet och idag när Naomi herjade runt så såg man hur hon tittade nyfiket på allt som stod på bänkarna. Tänk om hon visste att en gång i tiden så var skålen som stog på byrålådan det bästa hennes mamma visste.
