Igår så firade jag och Daniel två år som förlovade. Det var alltså två år sedan som vi var i Spanien, han tog mig på dejt och längst ute på Piren i Torrevieja så gick han ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom. Jag som var lite förberedd och nästan väntade på en ring så självklart JA och vi både trodde att vi vid det här laget skulle vara gifta nu. Men icke sa nicke, vi har inte hunnit med något bröllop och har valt att vänta tills vi känner att vi har tiden och ekonomin för att kunna planera vårt dröm bröllop. Sålänge får vi fira vår förlovningsdag och jag är minst lika glad för det.
Daniel är en fantastisk människa men tyvärr så har 2016 inte riktigt varit vårt år, det har varit tufft men av alla berg och dal banor vi varit med om så står vi ändå stadigt och tanken att leva utan varandra existerar inte. Igår ville jag göra något extra för honom och överraska honom, jag fixade barnvakt till barnen och begav mig ut nit norra sidan där han arbetar. Daniel är relativt nyanställd på detta företag och jag visste inte ens vart det låg men tillslut med GPS så hittade jag dit, 40 min för tidigt haha.
Det är ganska svårt att ta sig in i byggnaden så jag valde att bara stå utanför och efter ett tag så messade jag honom och frågade om han kunde packa ihop tidigare för jag hade sååå ont i huvudet och han svarade att han kunde börja röra sig snart, perfekt tänkte jag och stod förberedd. Men för de som känner Daniel så är skynda sig inte riktigt hans starka sida haha men tillslut kom han ner för trappan och jag började gå sakta mot ingången för att överraska honom med en bukett blommor.
Han stannar till lite innanför dörren och fixar till sin väska sen öppnar han och börjar störtkuta! Jag börjar springa efter lite men med klackar och hal mark så blev det ganska svårt, att skrika var inte riktigt ett alternativ för det var fullt med kollegor bland oss. Så jag tar upp telefonen och börjar ringa, ser på håll att han tar upp telefonen och klickar mig haha.
Alltså jag kände bara att nej nu låter jag han springa så möts vi sen haha. Jag fortsätter ringa och kanske efter 5.e gången så varar han och bah jag kan inte prata jag springer till tåget så jag säger bara men sluuuuuuta spring. Han stannar upp och fattar ingeting , vänder sig om och ser mig komma gående. Han var så chockad och fattade ingeting, – men du hade ju ont i huvudet ?
Det var så roligt att överraska honom och han trodde att vi skulle åka och hämta barnen tillsammans men jag sa att jag hade bokat bord och vi skulle ut och äta och fira vår dag, som han inte ens hade tänkt på var idag. Vi åt på Supper som är en mexikansk returäng och det var sååå mysigt att komma iväg sådär en Onsdags kväll bara han och jag. Vi lovade varandra att 2017 ska bli ett år där vi vårdar vårt förhållande ännu mer och ser till att den andra hela tiden har det bra, vi måste för vår skull för att gå igenom småbarnstid samtidigt som man pluggar och bygger karriär, ja det tär! Så 2017 är alltså vårt år.
Kan verkligen rekommendera Supper på Tegnergatan i Stockholm , FANTASTISK mat!
