Älskade unge…

Idag lämnade jag Naomi själv och gick där ifrån direkt efter jag gett henne en puss och sa att mamma kommer tillbaka senare, hon skrek efter mig men jag log och gick ut och stängde dörren. Stegen hem var så jobbiga och jag gick med tårarna som rann på kinderna, detta är helt sjuk! Sjukt omänskligt att behöva lämna sitt älskade barn helt ensam med människor hon inte ens känner. Jag vet att det kommer bli till det bättre och det ända hon kommer prata om tillslut är dagis och dom snälla fröknarna, jag längtar dit.

Eftersom jag ser dagiset från vårt sovrum så satt jag länge i sängen och bara tittade om jag såg henne vilket jag inte gjort haha. Men efter någon timme när jag tittade igen så såg jag hur dom små barnen satt i tvilling vagnar och var påväg ut och där satt hon, förhoppningsvis inte gråtandes för då hade dom ringt mig.

Klockan 11 äter dom lunch och sedan är det vila och sedan får jag hämta henne, som jag längtar!

Min blogg torka har berott på de här väldigt mycket, har inte vart så taggad på att göra annat än att umgås med Naomi och göra henne glad eftersom hon vart så ledsen på dagis. Ni får ha förståelse och förhoppningsvis hittar ni tillbaka hit och får läsa om allt roligt vi gör hela dagarna