Narkos läkarna konstaterade att epidrualen hade gått ur kroppen och bedövade inte längre så jag fick en ny omgång som vi fick direktiv att fylla på var 1 1/2 timme och jag höll koll på klockan ordentligt kan jag säga. Nu fick jag en till Paus och jag kunde sätta mig upp och ta det lite lugnt , åt en macka och drack nyponsoppa.
Värkarna kom då och då så jag andades lustgas emellanåt , jag var så jävla borta ibland haha Daniel joinade mig och vi hade det ganska roligt ett tag , jag behövde det efter all smärta jag gått igenom och jag visste att det var långt kvar. Klockan var ganska mycket här och jag minns att jag försökte gå lite med hjälp av stöd men det gick inte så bra.
Här började mina krystningsvärkar komma rejäääält det kändes som jag skulle bajsa på mig och min kropp tröck på automatiskt även fast jag inte fick
-”jag måste kryyyyyyysta” skrek jag hela tiden men Lotta försökte förklara för mig att om jag krystar nu så kommer jag inte ha någon energi kvar när bebisen väl är påväg men jag kunde inte hålla emot. Hon lät mig krysta och då märkte hon att det ändå kanske var dags att sätta igång. Vår andra barnmorska Anne-lie kom in som skulle vara med.
Och här började min 2 timmar (!?!) långa krystningsarbete. Efter en timme så var det tal om sugklocka eller kejsarsnitt eftersom lillan inte ville komma ut , hon hade inte sjunkit tillräckligt lågt. Men när dom kallade dit doktorer så tittade Naomi ut lite med huvudet och dom avaktade och lät mig krysta ännu mer. Huvudet åkte in och ut och in och ut under en lååång tid och Lotta berättade för mig att OM det skulle vara så att bebisen inte mådde bra när hon kommer ut så kommer dom gå iväg med henne och Daniel skulle få följa med , kul tänkte jag här ligger jag och tar i för kung och foster land och så säger hon så i sista sekunderna. Tillslut efter 2 timmar av krystande så kom hon äntligen ut på sista värken innan dom skulle ta till sug klocka.
Att krysta så länge var det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv jag var helt slut, Mina ådror i ögonen hade spruckit och ansiktet var helt svullet. Daniel berättade att under sista 10 min så var till och med mina läppar helt blåa men ut kom hon iallfall.
Hon grät inte när hon kom ut utan gnydde lite bara hon var super trött också men shit vilken lycka att allt var över och hon fick ligga på mitt bröst och känna trygghet hos mamma. 01.32 18 september så blev jag mamma det absolut bästa som hänt i hela mitt liv!
Bara så du vet så gråter jag lite smått <3 hehe