Idag mår jag inte speciellt bra, ingen i familjen mår bra. Mitt inlägg om Oro igår har gått till extrem oro istället. På natten så började Damian hosta som aldrig förr och spyr slem som fastnar i luftvägarna. Jag får panik och skriker till Daniel att han inte får luft medans Daniel tar honom och lugn som han är så klappar han honom på ryggen och han får ut slemmet tillslut.
Jag får panik såklart och säger att vi måste ringa 112 men Daniel lugnar mig och säger att vi väntar lite tills han återhämtat sig. Att jag har en sån lugn man tillför mycket i mitt liv, han vet hur man hanterar situationer och jag är glad att han var med igår. Efter mycket om och men bestämmer vi oss ändå för att åka in med honom då han haft lite feber också och varför vänta när vi ser att han mår dåligt?
Så Daniel åker in med honom för jag själv skulle inte klara av det själv, jag vet det låter kanske konstigt men jag får extrem panik av sånt här och vet att Daniel skulle göra det mycket bättre. Vi har Sms kontakt på natten och jag ligger i sängen och störtbölar när han skriver att Damian har RS viruset. Vad jag hört om viruset är att barn typ dör av det så inget blev ju bättre precis. Daniel bad mig ändå att sova lite och hämta kraft och så skulle han höra av sig.
Vid 6 kommer dom hem igen och med sig har dom en maskin , en inhalator som han ska andas i några gånger om dagen för att hjälpa lungorna vidga sig. Han var för pigg för att bli inlagd och tur var väll vet ändå. Dom sa att han har en lindrig RS och förmodligen är han på toppen av förkylningen nu eftersom han spyr och hostar så mycket men att det kommer lägga sig om några dagar.
Hela morgonen har han hostat och även spytt lite så jag var efter dagislämningen och köpte vätskeersättning som jag ska försöka få i honom och så blir det bara ersättning i några dagar nu så han får i sig tillräckligt med näring.
Som jag skrivit innan så är en värsta känslan att se sina barn sjuka, nu är Damian förkyld och jag vet ju innerst inne att det kommer bli bra men ändå så kan jag inte släppa tankarna. Mina tankar går även till de barn som verkligen är sjuka, med cancer tex. Vilka kämpar dessa barn är och vilka kämpar föräldrarna är. Jag skulle aldrig klara det om jag tänker efter men man gör nog det när man väl är där.
Idag blir det hemma mys och massa vila för hela familjen. Daniel och Damian ligger nu och sover och jag tänker nog krypa tätt intill och bara lukta på min lilla kille.
Plutten! krya på honom <3