Michaela. Tvåbarnsmamma & fästmö. Kommunikatör & Digital strateg student. Matlagning. Träning. Livet

”Hej Michaela!

Jag har följt dig på instagram en stund men tittade in på din blogg för första gången idag, och när jag tittade runt bland dina bilder på din underbart fina familj så slog det mig att du kanske har nått tips eller råd på en sak som jag funderat ett tag på….

Jag är svensk och min kille är från Eritrea. Vi har inga barn ännu men om några år vill vi gifta oss och bilda familj. Vi ser båda mycket fram emot det och vi blir alltid så pirriga när vi pratar om det (vilket vi gör väldigt ofta) 

En gång när vi hade ett av våra vanliga prat om att skaffa barn frågade min kille mig ifall jag var beredd på att stå upp och försvara våra barn och deras hudfärg inför bl.a. andra mammor på dagis eller främlingar på gatan som har rasistiska åsikter. Vi pratade igenom det men jag har ändå inte riktigt kunnat släppa den tanken. Det är något som gör mig otroligt ledsen och tanken kan hålla mig vaken om nätterna och jag ligger och grubblar på hur jag ska tackla det den dagen det eventuellt händer.

Därför undrar jag om du någonsin varit med om att du behövt försvara dina barn eller din fästmans hudfärg? Och i så fall hur tacklade du det?

Jag hoppas för allt i världen att du inte behövt vara med om det och jag hoppas hoppas hoppas att om ett par år har vårt samhälle hunnit en bit längre och människor börjat inse att man inte behöver vara vit, blond och blåögd för att vara svensk. Men med sverigedemokraternas framväxt och berättelser jag hört från andra som blivit påhoppad av främlingar, oroar det mig. Det gör så ont i mig bara tanken av att jag förmodligen en dag kommer att behöva sätta mig ner tillsammans med min man och förklara för våra barn att det tyvärr finns individer i vårt samhälle som av någon anledning har en negativ inställning till deras eller deras pappas hudfärg och förklara vad rasism betyder.

Jag vet att detta inte är ett ämne som du brukar skriva om på bloggen och det är inte meningen att dra ner den härliga stämningen här, men jag tycker ändå att det är ett sådant viktigt ämne och jag vill vara beredd så att man förhoppningsvis den dagen kan sätta de människorna på plats och förhoppningsvis ge dem en tankeställare.

Jag kommer att fortsätta följa dig och se massa fina bilder på er och få en inblick i hur min framtid kan komma att se ut. Keep up the good work med att jonglera två skruttisar, förhållande, träning och jobb – du verkar bara en supermum och bry dig inte om folk som säger annat! Önskar dig och dina tre guldklimpar all lycka!

Kram,
Rebecca”

Svar: Hej Rebecca och tack för din rörande fråga. På ett sätt är jag glad att du tar upp detta som man som förälder gärna vill blunda för. När jag blev tillsammans med Daniel tänkte jag aldrig i dom banorna som du beskriver, visst visste jag vad rasism var och efter att ha växt upp med nästan bara vänner med utländsk bakrund så har man ju hört det ena och det andra som dom varit med om. Det fanns till och med en gång då jag själv rök ihop med en tjej som kallade min kompis för N ordet när vi var ute och jag blev så arg att jag var nära på att slå henne. I efterhand är jag ju glad att jag inte gjorde det då hon ringde polisen och var livrädd för att vi ” gangstrarna ” hade hotat henne.

Men för att komma in på banan igen om hur det varit för mig när jag blev tillsammans med en man med annan hudfärg än mig och att mina barn inte heller ser exakt likadana ut som mig. För mig är dom det finaste i världen och jag skulle inte byta ut något i världen än min familj. När man som mamma då får höra saker om ens barn som är riktade mot deras hudfärg och hur dom ser ut, lovar jag dig krossar ens hjärta.

Jag kan ta upp en sak då Naomi var under året precis och vi semestrade i Spanien, i en liten stad där inte många mörkhyade finns. Många tittade och tyckte det var super konstigt när vår mångkulturella lilla familj kom gående längst gatorna. Det jag gjorde då var att gå rakryggad och le tillbaka och ibland vinkade vi till de gamla tanterna som nästan tappade hakan. Att ge kärlek tillbaka är ibland bättre för det dessa människor bär på är okunskap och är rädda för det annorlunda och därför vet dom inte riktigt hur dom ska bete sig. Dessa skulle jag inte kalla rasister heller.

Sen har vi ju dom som har extrema åsikter och dessa människor kommer du aldrig kunna ändra på eller få att tycka på ett annat sätt. Dom har gått in med den inställningen att dom inte gillar det som inte är som dom och sprider gärna det.

När vi åkte hem från Spanien och klev på planet satt ett gäng halv fulla medelålders svenska gubbar på två rader, gissar på att dom hade varit på en affär resa och levde livet än vad dom gör i sin mellan mjölk vardag. Jag och min mamma går före Daniel och Naomi och vi sätter oss ner och brevid detta gäng, Neeej tänkte jag orkar inte sitta och lyssna på fullisar hela vägen.

När jag plötsligt blir avbruten i mina tankar av en av dessa män , som skulle kunna vara vilken chef , pappa eller bror som helst.

– ” Grabbar spana in henne  ( varpå han pekar på Naomi ), hur kan hon se ut sådär med en kolsvart pappa ? Värsta michael Jacksson barnet ”

Alltså ni kan ju bara ANA vad jag tänkte och hur jävla arg jag blev. Jag blev så arg att jag inte kunde säga något utan satt bara tyst. Daniel såg ju att det var något på mig men jag kunde inte få ut orden föränn han hade satt sig, emellan mig och mamma då och det var tur! Jag berättade för honom vad dom sa och det var nog första gången jag såg Daniel så arg, det svartnade för honom och han ville göra det ena och det andra med dom men som tur var stoppade vi honom och det var han glad för i efterhand.

Det kommer vara svårt att förklara för barnen att det finns vissa människor i världen som inte tycker om dom pga av deras hudfärg, ärligt talat vet jag inte ens hur det ska gå att förklara. Men med den framfarten som du säger SD har just nu så kommer nog den punkten i mitt föräldrar skap komma.

Jag tycker inte du ska vara orolig. Du och din man kommer få en fantastisk familj med fantastiska barn. Mångkultur är det bästa som finns och jag är så glad över att jag har en man från ett annat land och vänner från världen alla hörn , sååå mycket jag lärt mig om dom och om mig själv.

Tack för din fråga Rebecca och hoppas du fick ett någorlunda svar <3