Det började den 12 / 8 klockan 4 på morgonen att jag går på toaletten och inser att jag blöder och har slemliknande flytning som kommer på pappret, slemproppen har gått YES tänkte jag.
Värkarna kommer med 10 min mellanrum från 5 och jag blir super glad och hoppfull att förlossningen faktiskt är igång, Daniel frågar varför jag är vaken och jag berättar och vi båda blev super glada. Naomi lämnas på dagis klockan 9 och då har värkarna klingat av och är inte alls regelbundna, jahapp tänkte vi det var bara ett falska alarm. Går då och lägger mig och sover några timmar och sedan storstädar vi och möblerar om lillans rum.
Vid 14 tiden så börjar värkarna komma tillbaka och nu med 8 min mellanrum, jag tänker att det bara är för värkar och tycker Daniel ändå sa gå till jobbet men när han är och hämtar Naomi på dagis vid 15 tiden så kommer värkarna lite tätare igen och vi väljer att han stannar hemma.
Nu kommer värkarna med 5 min mellanrum så jag ringer in till Södra bb som är mitt första val och hon säger att det finns plats där och jag blir överlycklig. Hon ber mig ta ett bad och se om värkarna kommer lite tätare och sedan ringer tillbaka inom en timme. Medans kommer Daniels syster som ska passa Naomi tills min mamma kommer OM vi nu skulle behöva åka hem.
Jag badar och fixar Naomi´s hår inte alls vetandes om att jag faktiskt snart kommer behöva åka in till förlossningen. Naomi nattas och värkarna kommer lite tätare nu och starkare, sitter och andas i soffan och Ingrid som har lite förlossnings skräck står vätt skrämd och tittar på. Jag kontaktar Milad som ska skjutsa oss att han kan röra sig mot oss för vi kommer åka in när Daniel nattat klart Naomi.
Det var riktigt tur att jag ringde honom just då för nu blev värkarna riktigt kraftiga och efter 30 min satt vi i bilen påväg in till förlossningen. Tyvärr kom vi inte till Södra BB som blev fullt under tiden jag tog ett bad hemma och vi kände oss lite ledsna men tog oss till vanliga förlossningen också.
Väl på plats får vi en jätte gullig undersköterska och hon tar lite koller och ber oss vänta på barnmorskan som kommer snart, jag frågar hur långt tid det tar för jag vill gärna ha något mot smärtan för nu gör det ONT! Milad följde med upp och ville se så allt var bra, självklart börjar han och Daniel lattja i skåpen och kollar in vad som finns i medicin väg, jag skakade bara på huvudet och andades i mina värkar haha.
BM kommer och kopplar på ctg som visar att bebis inte mår så bra när jag får värkar, hon ber mig byta ställning och se om hans hjärtljud blir bättre vilket det inte blev. Hon tillkallar läkare och jag börjar bli riktigt orolig. Hade fått lustgas vid den tidpunkten så andas in den och försöker vara lugn. När hon sedan berättar att hon ska koppla in en kanyl i min hand och ge mig en medicin som tar stopp på värkarna och som kan ge mig hjärtklappningar och skakningar så bröt jag ihop. Det var verkligen inte såhär jag ville starta min förlossning efter att ha berbetat förlossnings skräck en längre tid.
När läkaren kom så hade jag inga värkar och jag försökte bara vara lugn , dom berättade att dom var tvugna att ta blod prov från bebisens huvud samt koppla in en elektord och självklart gick jag med på det. Fick sitta i gyn stol och undersökningen började, jag var riktigt rädd här och tänkte bara på Naomi och att jag ville hem till henne. Jag var här öppen 4 cm.
Läkaren förklarade att OM det skulle visa att värdena på bebisen inte var bra så kommer dom troligtvis plocka ut honom med kejsarsnitt just för att inte skada honom eftersom dom inte kan veta exakt vad som gör att hjärtjuden går ner på varje värk. Värdena visade normalt så vi fortsate förlossningen som vanligt men dom skulle hålla koll och göra nya prover om någon timme.
Värkarna kommer igång och bebis gillar bara att jag ligger ner, boll eller gåvagn var inte alls bra för då gick hans hjärtljud ner igen. Klockan var nu 11 något och jag bad om att få in EDA ( epidural ) vilket kom väldigt snabbt. Ni som lagt denna spruta vet hur obekvämt man ligger medans narkos läkaren lägger den. Man ska alltså ligga helt still på britsen med kutad rygg , samtidigt som man har en stor mage i vägen och världens värkar. Kan säga att jag jobbade med lustgasen ganska hårt här. Han la den två gånger då första gången inte tog något bra men jag var mycket nöjd med hans insatts och efter 30 min så var jag helt bedövad och kunde jobbba med värkarna mycket lättare. Jag var här öppen 6 cm.
Nu hade min syster kommit som skulle vara med på förlossningen. Jag jobbade med lustgas och efter en timme så känner jag att epiduralen gått ut lite för trycket är så stort. Hon bestämmer sig för att undersöka hur öppen jag var och det visade att det redan öppnats 8-9 cm och jag blev helt chockad.
Läkaren kommer tillbaka och tar nya prover på bebisen som fortfarande hade bra värden så vi fortsatte som vanligt. Nu kände jag ett riktigt tryck neråt och började grymta lite och jag tänkte att jag kan inte redan har krystvärkar. BM sa då att hon tror att det blir bebis snart så hon skulle hämta någon som kunde hjälpa henne när hon kommer tillbaka så blir trycket hårdare. Klockan var här 01.10 och jag säger till Madde att börja filma för jag tror han kommer. Hon slår på kameran och säger
-Michan jag ser hans huvud!
Jag jobbar mig igenom 3 krystvärkar och på sista pushen så födds min son Damian David fram och klockan slog då 01.14! Alltså på 4 min så kom han ut och vi alla var lite chockade och förstod inte riktigt vad som hände.
3470 gram och 51 cm lång frisk och kry pojke som kom upp på mammas bröst och gud så lik Naomi han var! Anledningen till att hans hjärtljud gick ner var för att hans navelsträng var virad kring benet och på varje sammandragning så ströps den åt och pulsen gick ner.
Jag var så nöjd med min Barnmorska som var till en sån stor hjälp och lugnade mig i dom stunderna när jag blev stressad. Daniel var underbar och min syster fantastisk! Dom klippte navelsträngen tillsammans och lyckan var enorm.
Världens finaste pojke var född!
